LKAB = Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag = lax och rip bergen
Äntligen var det dags att berätta för Er när jag försvann 1 250 meter under jord, det var bara att kliva på bussen och sen bar det iväg neråt och neråt. Trixet var bara att hitta rätt hållplats.
Men först fick vi en föreläsning om hur svensk malmbrytning går till i Malmberget som för övrigt är världens näst största underjordsgruva. Malmberget består av ett 20 tal olika malmkroppar på olika nivåer. Kiruna gruva har en. Just nu bryter man på 1 250 meter, i km åkte vi ca 25 km för att nå dit. Själva brytningen är en hel vetenskap, som jag inte ska gå in på för mycket, men det är inget kvick jobb, projekteringen är ca 12 år innan pengar börja rulla in från försäljningen.
Mycket enkelt kan man säga att först borrar och gräver man diagonalt och följer malmådern på "läsidan". Därifrån borrar man vågräta borrhål och tar bort malmen (det blåa fältet). Lika fort som man rycker fram i ådern kommer en gjutbil efter och sprutar ett speciellt murbruk som är vattentåligt och armerat runt om på, golv, väggar och tak. När man borrat vågrätt genom ådern, börjar man borra och spränga snett uppåt mot golvet på
ovanstående "gång". Sprängning sker varje natt kl. 24.00 365 ggr per år. Det gråa partiet är vanligt gråberg, d.v.s. de 40 % som blir kvar. Järnhalten är ca 60 % i Malmberget. Malmen transporteras sedan neråt innan det vänder och åker hiss upp i stora schakt. Sedan förädlas malmen genom sovring, anrikning, uppvärmning, avkylning och sist pelletisering. Pelletsen transporteras via järnväg till Narvik för vidare skeppning ut i världen eller till Luleå och SSAB där man smälter ner pelletsen till stora järn block typ 15 meter långa 1,2 meter bred och 60 cm tjock som transporteras på järnväg till Borlänge för vidare förädling för att sen bli en vevstake i en volvomotor i Skövde. Enkelt va?
Då var man nere på 1 250 meter det första jag får se är diamanter, ja i ett borr så klart.
Denna lilla nätta skopa tar 21 ton, det får alltså plats lite mer än jag.
Detta är sprutbilen som sprutar gjutningen efter sprängning.
Alla dessa maskiner måste underhållas i sådana här verkstäder.
Det som slår mig är att Malmberget, gruvan är ett litet samhälle i samhället, här finns allt, restaurang, samlingssal, sjukstuga, brandkår, träningslokal och en liten biosalong. Händer det något kan man inte vänta på att hjälp skall ta sig 2,5 mil för att komma till undsättning. Jag förstår också när jag pratar med mina kollegor från Gällivare som själva, eller har familjemedlemmar som arbetat eller arbetar i gruvan att det är en fantastisk samanhållning bland personalen.
Här åker vi förbi samlingssalen på 100 m djup.
Här ser vi dagens gruvarbetare i det helautomatiska borrningen.
På sådana här transporteras malmen.
Här har vi en bild på ett schakt, trilla över kanten ingen bra idé, rakt ner ytterligare 200 meter.
Att berätta om Malmberget måste företaget LKAB, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, nämnas. Vilket på svenska betyder Laxberget och Ripberget. LKAB står för 2 % av världsproduktionen, inte mycket, men i ton blir det ändå 28 miljoner ton per år. Den svenska malmen är bilarnas Rolls Roys. Vår malm blir till avancerade stålprodukter, inga vanliga grillspett. LKAB bildades 1890 och bedriver gruvbrytning i Malmberget, Kiruna och i dagbrottet i Svappavaara. 4 000 anställda fördelat på 200 olika yrkesgrupper och företaget omsatte 2013, 24,092 miljarder svenska kronor och ägs av Dig och mig, d.v.s. svenska staten.
Här förvaras något till borrmaskinerna (kommer inte ihåg vad) i -86 grader, jag trodde det var whisky isen.
Varje "familj" med aktning ser väl till att ha sin egen julgran, även B skiftet på 1 250 meters djup.
En kul sak jag fick reda på om Bolidens gruva, Aitikgruvan som ligger strax söder om Gällivare och är ett dagbrott är att: All jord och krossad gråberg, sand, som blir kvar efter att malmen sorteras ut, körs ut på landområde stort som 3 x 1 km. Där blandas det med 60 ton människo bajs från Stockholm för att bli fin fin matjord att växa gräs i.
Jaha, skit från Stockholm, föder renarna som slaktas och transporteras åter till storstan för att serveras på fina restauranger, som sagt allt går igen. Häpp häpp.
