Jåhkåmåhkke, samernas stad
1605 började samerna åka med sina ackjor, pulkor, dragna av härkar, kastrerade hanrenar till Jokkmokk för att byta till sig bl.a. salt mot skinn. Byn var dock i högsta grad en temporär samlingsplats där det bedrevs handel och hölls ting under några dagar. Under dessa dagar skulle samerna också bevista kyrkan. Ortnamnet Jokkmokk anses beteckna den plats där samerna vistades vintertid. Befolkningen i norr skulle knytas närmare den styrande makten. Samer och birkarlar skulle kontrolleras. Birkarlarna var handelsmän från kusten som mot en ersättning till staten hade monopol på handel och skatteuppbörd i lappmarkerna. Dessa ersattes senare av statliga lappfogdar.
410 år senare fick marknaden besök av oss, jag, mina döttrar och en svärson.
Det var med stor förväntning vi anlände Jokkmokk, checkade in på Östra skolan för att få vår madrass och vårt klassrum att övernatta i.
Själva marknaden var som vilken marknad som helst om man räknar bort skinnförsäljarna och de som sålde rep till samernas lasso. Ja, lite skillnad var det i maten som såldes, renkött, ädelfisk, renkorv, sovas och tunnbröd. Gick man sedan in i de olika husen som fanns, ex. gamla Apoteket, Västra skolan och församlingshemmet hittade man hantverk på högsta nivå. Tyvärr fick jag inget kort på det, troligtvis p.g.a. jag var grymt imponerad av allt vackert jag såg. Näver-, rot-, tenn-, och renhornsslöjd.
Marknaden bjuder inte bara på handel, den bjuder också på upplevelser i olika former, vi passade på att krypa in i en lavvo, kåta, där berättade Erik-Ivar Kallok om när han 1966 sprang ikapp en björn och sköt den, ett skott och björnen stöp direkt.
Även Jokkmokk har en kyrka, nä, Jokkmokk har två välfungerande kyrkor, den gamla och den nya och den nya är den gamla och tvärtom, eller hur var det nu. Vi börjar från början.
I alla andra städer och byar jag har varit har kyrkan byggts genom initiativ av antingen en munk-, nunne-order eller de människor som bott just där. När det gäller Jokkmokks kyrka kom initiativet från kung Karl som beslutade om det 1605, två år senare stod den lilla kyrkan färdig. Med en s.k. bogårdsmur byggdes kring kyrkan. Inne i muren förvarades likkistor under vinterhalvåret när jordfästningar var omöjliga p.g.a. marken var frusen. Muren är nu på sina ställen borta men man har gjort en trämur med hål i där kistorna lades fram till 1970-talet då Kyrkoförvaltningen fick tillgång till gravvärmare. Täcken med elström som läggs på marken för att marken ska tina. Nedanstående ska föreställa ett sådant hål, tänk Er att där inne har en likkista legat under en vinter. Nu var det tomt i alla fall.
Väl inne i kyrkan verkar det som om bagarna har fortsatt med vit grädde och rosa puder.
Med nedanstående tro, hopp och kärlek, avslutar jag resan till Jokkmokk. Nästa inlägg kommer uteslutande att handla om hyresvärdarna i Sápmi d.v.s. samerna.
