Skövde
Då har jag varit hemma i Skövde över helgen, men jag fortsätter väl berätta vad jag gör och hur jag känner. En återvändar helg efter att ha varit borta ett par månader upptas mycket av att träffa så många som möjligt. Fredagskvällen var ägnad till att umgås med arbetskamrater, årets prestigefyllda bowling turnering gick av stapeln.
Efter 45 minuter, ville inte jag och Karin längre, då tyckte vi, att nu kunde vi gå vidare till viktigare saker så som mat. Till vår besvikelse visade det sig att vi skulle spela i 1 timme och 30 minuter. Som tur var det lite Disco inspirerat, vilket gjorde att vi lyssnade på bra musik från 70 och 80-talet. Jag tycker bowling är en överreklamerad sport, men vad roligt det var att träffa alla kollegor, Och det viktigaste var att vandringspriset övergick till en duktig kvinna, Katarina, Phu ordningen återställd.
Lördagen bestod att träffa familjen, Svens barn och mina. Gissa om jag var nyfiken på hur långt renoveringsarbetet framskridit i Rebecca och Oskars nya hus. Nja det börjar se lite beboligt ut, Dagen till ära kom balken upp som gör att kök och vardagsrum blir ett.
Lördagen bestod att träffa familjen, Svens barn och mina. Gissa om jag var nyfiken på hur långt renoveringsarbetet framskridit i Rebecca och Oskars nya hus. Nja det börjar se lite beboligt ut, Dagen till ära kom balken upp som gör att kök och vardagsrum blir ett.
Vi, jag och Sven hann även med en utställning av Kosta Boda disignern Ulrica Hydman-Vallien, http://www.kostaboda-artgallery.se/artist/ulrica-hydman-vallien
Roligt att en liten stad som Skövde har utställning av en duktig och erkänd konstnär, här följer ett litet axplock av hennes glaskonst. Den vackra källarlokalen gjorde bara konstföremålen ännu vackrare.
Lördagskvällen avslutades med god middag hemma och sällskapsspelet Galenpanna. Tokigt roligt, lovar, behövs ingen alkohol för att ha tokroligt.
Vädret var under mitt besök alldeles fantastiskt, eller vad säger man när fälten blommar av baldersbrå? På sommaren väldigt vackert, 16 november, ja, jag vet inte. Det enda ordet som bäst beskriver fenomenet, konstigt, vart är vi på väg?
Måndagen efter mitt egna läkarbesök, besökte jag en stolt nyexaminerad arbetsterapeut. Kul att se var Victoria arbetar.
Hon visar runt mig i arbetsterapins lokaler, där patienter gör sina arbetsutredningar. Här skulle jag vilja vara om jag slapp att vara sjuk.
Sen bar det åter till Luleå, 10 grader kallt och ca 5 cm snö. Världen är inte lika.
