Norrland, forsar och kyrkbyar
Jag sitter och går igenom mina bilder ser att det är två platser jag har besökt utan att visa och berätta om.

Siken fuling, nej det är inte felstavat det är en Sik på bilden i

Kukkolaforsen är en fors i Torne älv på gränsen mellan Sverige och Finland. Forsen ligger i Kukkola, 15 kilometer norr om Haparanda och Torneå, Forsen är 3,5 kilometer lång och har en fallhöjd på ungefär 14 meter.
Kukkolaforsen är en natursevärdhet i Tornedalen. Sommartid håvar man sik ur älven, och sikfesten vid Kukkolaforsen har anor från medeltiden och infaller av tradition helgen efter Jakobsdagen. Det är då älvsiken börjar sin vandring från havet upp efter Torne älv. Att fiskens lekperiod är såpass tidsbunden är också orsaken till att dess ankomst har uppmärksammats ända sedan medeltiden; det moderna firandet startade först någon gång på 1960-talet. Annars bildades Kukkolaforsen mellan vår tideräknings början och år 1000, i och med att landhöjningen gjorde att området kom ovanför havsytan.


Fiskepata
Egentligen är hela platsen runt Kukkolaforsen som ett levande friluftsmuseum med stark anknytning till älven. Den väldiga fiskepatan som kaxigt kliver rätt ut i strida forsen, med orädda håvare som vådligt kliver omkring på träkonstruktionen, dominerar synintrycket från stranden sommartid. Precis så har det sett ut just här sedan urminnes tider. Patafisket är noga reglerat sedan Gustav III tid, på 1700-talet. På fiskemuseet får du veta allt om hur patan är konstruerad, hur den användes, och fortfarande används, i sommarfisket.





Sägnerna säger att Piteå socknens första träkyrka fanns på marknadsplatsen i kyrkbyn som ligger i Långnäs. Marknadsplatsen och dess bebyggelse lämnades på 1400-talet då handelsplatsen flyttades och en ny kyrka i Öjebyn uppfördes.

Kyrkans första etapp tros ha stått färdig i slutet av 1400-talet. Den ursprungliga kyrkan byggdes som en skeppskyrka med ett långhus, fristående klocktorn och port omgärdat av en bogårdsmur. Utbyggnaden av kyrkan till en korskyrka skedde på 1700-talet. Det fristående kyrktornet tros vara ännu äldre.






På hörande inför sista Norrlandsinlägget när jag är åter i den Skaraborgska myllan.