Här kommer den utlovade recensionen av Kinesisk opera.
Ja, hur ska man förklara något som man inte riktigt vet om man tycker om eller inte. Hm, Jag skulle kunna säga att det var det värsta koreograferade oljud jag har upplevt. Eller så kan jag säga att det var något riktigt vackert; graciöst framförd kropp med en länge tränad strupe som lyckats framföra ljud ständigt i falsett.
Ja, kinesisk opera är mycket. Enligt Wikipedia är, kinesisk opera en form av drama, på kinesiska vanligen kallad xi (戏), "teater"/"föreställning" eller xiqu (戏曲), "teatervisor", som blandar sång, musik, teater och akrobatik. Kinesisk opera har rötter tillbaka i den kinesiska forntiden men som den spelas idag stammar den från Ming- och Qingdynastiernas dagar dvs. 1600-1700-talet. En stor mängd regionala och lokala operaformer förekommer.
Operan var anordnad av Luleå Konfuciusinstitut vid Luleå Universitet som firade sitt 10 års jubileum. Institutet hjälper till så att det går att läsa kinesiska och ordnar med utbytesstudenter. http://www.lulea.nu/evenemangskalender/evenemang/peking-opera.aspx
Första pjäsen är skriven av Tang Xianzu 1598 och handlar om en ung välbärgad flicka som går runt i familjens trädgård tillsammans med sin kammarjungfru och funderar över sin framtid.
Här hände inte mycket, kvinnorna går runt och graciöst rör sig till flöjtmusik och låter i falsett. Fantastiskt att de föreställning efter föreställning kan röra sig på exakt samma sätt och orka göra dessa läten.
Nästa pjäs innebär akrobatik på hög nivå, här hoppas det, görs kullerbyttor, spring upp på väggarna och snurra runt på huvudet som de värsta Hipp Hopparna. Först får vi en liten bild som ska förklara de olika rollerna som används i denna tolkning. Pjäsen är för kinesisk publik väldigt välbekant pjäs om kampen mellan "wusheng" akrobatisk mansroll och "wouchou" akrobatisk clown.
Pjäsen heter Hotellet vid vägkorsningen och spelas av två, lyssna nu finländare som studerat Peking Opera i många år.
Om det inte hände så mycket i första pjäsen händer det så mycket mer nu. Deras akrobatiska dans ackompanjeras av "grytlock", cymbaler, i olika storlekar som med bestämda och obestämda tillfällen förstärker deras koreografi. Vid obestämda ögonblick skriker de hai, då är det meningen att publiken ska applådera och skrika hai hai tillbaka om vi tycker de är extra duktiga.
I publiken längre fram sitter ett mindre barn som tycker det är hejdlöst roligt när clownen, den svartklädde mannen, ständigt gör bort sig. Snubblar, slår sig själv m.m. Detta underbara skratt som rullar ut ur denna barna strupe blir kvällens stora behållning. Kinesisk opera kräver lång träning, tror jag.
